Insikten om vilken fantastisk kreatur jag ändå är ramlade helt sonika över mig, utan vidare. Jag är övervägande tilltalande i mina egna ögon, jag är inte dysfunktionell på något vis, och jag har all världens möjligheter utstakade framför mina bara fötter. Det är egentligen ganska överväldigande. Jag blir nästan mållös när jag tänker på det, som om insikten i fråga satt fjättrad på fronten av en slägga som plötsligen och helt utan tillstymmelse till förvarning drämde till mig i anletet. Äsch, så jag svamlar. God natt.
frostskadad.blogg.se
En avlastningsplats för djuploderier, svamlande nonsens och vämjeliga känslospill.
Senaste inläggen
- Blogghjälpen 2015
- Nu du, jantelag, ska du dö en ond bråd död
- Poem, 2015-05-23
- Obligatoriskt utlåtande
- Kort om ätstörningsproblematik, pt 1.0
- Fragment från tvåtusenfjorton
- Broken promise land
- #taplats
- Radiotystnad
- For all you lonely boys, I will be president
- The world outside is so inconceivable I barely can speak
- Kryptiskt osammanhängande dravel
- Tom, get your plane right on time
- Den alstrande narcissisten
- The five ghosts
- Volatile times
- Det Svåra Vankelmodet
- Fyra dagar på Gotland
- Where do you go to, my lovely
- tjugo[sjutton]fjorton
Kommentera