Om en vecka, varken mer eller mindre, förväntas jag börja skolan igen. Det känns omtumlande och surrealistiskt och bävan alterneras med trängtan. Jag hoppas innerligt att det kommer bli amusant. Att jag kommer få omge mig med inte enkom mondäna (det förväntas ju i laga ordning av en om man ska plugga sömnad liksom) utan ävenledes trevliga och intellektuella själar. Att jag inte kommer vara en ärkekadaver och spoliera allt.
Det känns hittills.. lovande. Men man ska som bekant inte ropa hej för tidigt och sådär.
Det känns hittills.. lovande. Men man ska som bekant inte ropa hej för tidigt och sådär.
Kommentera