Idag fick jag bekanta mig närmare med den grupp jag förväntas läsa svenska, matematik och engelska tillsammans med. Denna upplevelse lämnade mig, oturligt nog, uppriven med den tvivelaktiga insikten om att jag inte har den ringaste aning om hur ungdomar fungerar och att jag just nu inte vill annat än att önska dem ond bråd död. Det ter sig som att jag kommer få gå med en potpurri av första klassens uppmärksamhetssjuka fjortizar och (inte så sjangdobla) byggherrar som skriver hellre än bra, tycks tro att byxlinningen hör hemma i knävecken, slänger sig med förlegade uttryck som får mig att få fysiskt illa och garvar åt allt och inget och fan och hans gamla vedervärdiga moster. Hela denna elegi toppas av en lärare som är urbota dum bortom alla ord och att man stöter på familjära ansikten man hade önskat att man helst aldrig skulle behöva se igen på bussen hem.
(Förtydligande: ni som hängt med ett tag vet om att jag skyr kunskapsförakt som pesten, och det är precis just vad min framtida deltidsklass verkar lida av. Ville bara hemhemhem. Var konstant på vippen att börja gråta. Föll tillbaka till alla gamla dåliga tankar och klumpen-i-magen och allt det där jag försökt bli kvitt under så lång tid. Och bultande huvudvärk och illamående och ugh. Och komplex för hur jävla rörigt och och-dominerat detta inlägg tedde sig. Imorgon får bli en bättre dag.)
(Förtydligande: ni som hängt med ett tag vet om att jag skyr kunskapsförakt som pesten, och det är precis just vad min framtida deltidsklass verkar lida av. Ville bara hemhemhem. Var konstant på vippen att börja gråta. Föll tillbaka till alla gamla dåliga tankar och klumpen-i-magen och allt det där jag försökt bli kvitt under så lång tid. Och bultande huvudvärk och illamående och ugh. Och komplex för hur jävla rörigt och och-dominerat detta inlägg tedde sig. Imorgon får bli en bättre dag.)
Kommentera